Stödföreningar & Gemenskap - Din trygga plats
I stödföreningar kan människor träffa andra som delar liknande erfarenheter. Deltagare kan vara ärliga, få stöd och samtidigt vara stöd för andra på vägen mot bättre mående. Alla är välkomna, oavsett bakgrund eller situation.
Visuell Introduktion
Förväntan
Jag kunde känna doften av nybryggt kaffe redan i trappuppgången till den gamla skolbyggnaden. En kväll, och jag hade gått runt i kvarteret i tjugo minuter innan jag vågade gå in. "Det är bara att gå in", hade min granne sagt. "Alla där är lika oroliga som du." Jag drog djupt efter andan, rättade till min tröja och öppnade dörren till mötesrummet.
Inne i korridoren hängde tavlor som barn målat. En lapp på dörren visade "Stödsamtal - Välkommen in!". Jag hörde svagt röster inifrån och skratten som följde lät varma och inbjudande. Ändå stod jag kvar med handen på dörrhandtaget. "Om tio sekunder går jag in", lovade jag mig själv och räknade ner i huvudet.
Fördjupning
Inne i rummet stod en krets av stolar i en ljusblå ring. En deltagare vinkade in mig. Hon hälsade mig välkommen och frågade om det var min första gång med ett leende som nådde ända upp i ögonen. Jag nickade stumt. "Hej, jag heter Lisa. Ta en kopp kaffe och sätt dig var du vill." Jag hällde upp kaffe i en pappersmugg som jag märkte med mitt namn. Någon hade redan tänkt på att det kunde finnas förstagångare här ikväll.
När vi började gick en pratsam kille i min ålder, en annan deltagare, igång. Han berättade om sin ångest på ett sätt som fick mig att skratta - och sedan känna igen mig. Han beskrev det som att ha en riktigt jobbig kollega som aldrig lämnar en ifred, och flera i rummet nickade igenkännande. När det blev min tur kände jag hur orden bara kom. Jag berättade om min sömnlöshet, om hur jag brukade köra förbi jobbet på morgnarna för jag orkade inte gå in. Ingen avfärdade det jag sa. Ingen sa åt mig att "ta och skärpa sig". De bara lyssnade, och ibland, när jag berättade något som de kände igen sig i, såg jag deras ögon lysa till av förståelse.
Reflektion
När jag gick därifrån en och en halv timme senare kände jag mig lättare till sinnet. Det var som om jag andades ut för första gången på månader. Utanför hade det börjat snöa lätt, och stadens gator låg tysta under ett tunt täcke av vitt. Jag stannade till vid en utsiktsplats och tittade ut över vattnet. För första gången på länge kändes det inte lika tungt i bröstet.
Veckorna som följde blev stödföreningen en fast punkt i vardagen. Jag lärde känna de andra - en deltagare som alltid hade med sig hembakta kanelbullar, en annan deltagare som kunde få hela gruppen att skratta, och en tredje deltagare som brukade sista kvartalet sitta tyst men vars närvaro ändå betydde så mycket. En kväll i december, när en ny tjej kom in och såg lika vilsen ut som jag gjort, log jag och sträckte fram kaffekannan. "Välkommen", sa jag. "Ska du ha lite kaffe? Det är precis som hemma, fast med fler som förstår."
- Sök på nätet efter stödföreningar i ditt närområde. Många grupper har möten över hela landet, från Malmö i söder till Kiruna i norr.
- Ta kontakt med gruppens kontaktperson via e-post eller telefon. Många grupper erbjuder ett kort telefonsamtal innan första besöket.
- Det kan vara bra att komma lite innan första gången för att få en kort introduktion och ställa frågor.
- Börja med att lyssna. Du behöver inte berätta din livshistoria första gången. Många brukar bara sitta och lyssna första gångerna, och det är helt okej.
- Ge det en chans att kännas rätt. Det kan ta några gånger innan man känner sig helt bekväm i en ny grupp. Vi brukar säga att man ska prova minst tre gånger innan man bestämmer sig.
- Ta gärna med en vän om det känns tryggare. Många uppskattar att ha någon bekant med sig första gången. Det är bra att meddela i förväg om man vill ta med sig någon.
- Kom ihåg att alla i rummet har varit nybörjare en gång. Vi minns alla hur det kändes första gången, så vi gör allt för att du ska känna dig välkommen direkt.
- Öppenhet för att både lyssna och dela med dig
- Respekt för sekretess - det som sägs i gruppen stannar i gruppen
- Vilja att ge och ta stöd i gemenskap
- Bekväm klädsel - vi sitter ofta länge i soffor och fåtöljer
- Gärna meddela i förväg om du har särskilda behov eller önskemål
- Eventuellt eget glas
- En kompis får gärna följa med första gången om det känns tryggare
En bra stödförening är en trygg plats för alla oavsett kön, ålder, etnisk tillhörighet, sexuell läggning eller funktionsnedsättning. Sådana grupper följer vanligtvis strikta sekretessregler och respekterar varje persons gränser. Många lokaler är tillgängliga för rullstolsburna och har anpassningar som hörslingor för hörselskadade. Alla är välkomna oavsett förutsättningar.